parkour, my way through life

VArt försvinner allt?
Valen?
Energin?
Tanken på att ställa allt till rätta?
Vägen som var så klar har blivit en grå fasad.
Kämpar genom lera upp till knäna.
Ser ljuset.
Springer, men inser fort att jag bara tröttar ut mig själv.
Tar ett litet steg itaget för att orka.
Sträcker mig framåt.
Varje steg framåt är en kamp .
Men tanken.. kan vinna över materia !.