Sviken
Sviken
Där stog jag vid tågets räls.
Hoppades på att få syn på dig.
Vad är detta som känns?
kylan började välla inom mig
Minuterna går de var många.
Besviken jag blir.
Det enda som väntar på dig nu är mina tomma fotspår.
JAg vet inte om vi kan läka dessa sår.
Kommentarer
Trackback
