parkour, my way through life

Jag lyfte mitt tunga huvud mot dig och såg igenom luggen för att sedan se dina klara blåa Ögon .
Där stog du med ditt leende på läpparna som sken igenom detta regn.
Gömd under denna skärm stog du där och lyste upp min tillvaro .
Dem ögonen som du såg mig med kommer jag ihåg än idag å du sköna.
Mina gråa värld fylldes med Färg igen.
Du var sagolikt klädd som en prinsessa.
Det skenet, Det leendet, Det regnet, Den platsen-
Å må jag aldrig glömma det Du vackraste blomma.