parkour, my way through life

Å du försvinner.
Du vände dig om och gick åt fel håll.
Du ser inte mig längre.
Snälla vänd dig om och se mig i ögonen, jag ser dina tårar som flyger från din kind med hjälp av denna vind som kyler igenom min kropp.
Själv i detta regn faller ajg mot marken med ångesten i mitt bröst.
Det ssita jag ser innan mina ögon släcks är dina fotsteg som röra sig allt längre bort i slowmotion.
Ensam, kall, Försvunnen.
Saknad?.