Min skolavslutning på Hagaberg
Idag har varit den en av de jobbigaste dagar i mitt liv, jag har både skrattat och gråtit för idag var det skolavslutning. JAg hann inte säga Hejdå till alla för vissa hade gått innan jag hann ifatt dem. Men det kommer fler gånger.
Dagen började med att vakna upp och redan då kändes det overkligt att detta är våran sista dag tillsammans på skolan som klass plus med alla de andra Hagabergarna!.
Bussen ner på stan för att sedan vandra till skolan, vädret var mulet och solen sken ibland igenom molnen och man kände bara i luften att denna dag kommer att bli en bra sådan. JAg tog mig till Kapellet och möte upp En trött Tobias Ö samt Pia där stog vi och pratade om gårdagen för att sedan ta plats inne i Kapellet. Jag satte mig helt random och sedan kom Martin och satte sig brevid mig, därefter kom också Sofie och Linda där satt vi dem enda från A3, från vad jag kunde se iaf. Kören öppnade upp det hela med en gospelsång , människor höll tal , rektor höll ett också , och man får inte glömma alla de psalmer som vi sjöng, 201,199,752 och någon till ;). Martin tog ton och sjöng för hela raden för att sedan lämna över till mig på den sistnämda psalmen, yeah! den va allt en bra låt!.
När alla hade torkat sina tårar och sjungit klart så blev vi tillsagda att gå till flaggstången för att avlsuta denna cermoni genom att sjunga NATIONALSÅNGEN! tänka sig att våran skola får göra det! :D. Vi samlades sedan klassvis i våra klassrum och MArtin höll fortfarande måttet att komma föresent, hela 20 min.. Men men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge , han kom in med sångblad och diplom till oss, så efter att klassen hade gicit honom våran Present så var det dags för allsång!, "Vill ha dig i mörkrets hos mig" och " Du ger mig bra vibrationer" heeh så skulle vi få våra Diplom! Då började tårarna komma, och MArtin kunde inte sluta att prata om hur stolt han är över oss och hur mkt han kommer att sakna oss när vi inte längre kommer att vara där.
Alla hade fått sina diplom då tog jag mig i kragen och sa att nu ska ni få höra mitt sista framträdande för klassen. Jag tog upp om hur mkt jag älskar dem, och hur dem alla har varit ett ljus i mitt mörker , min fristad. Inte ett tort öga i rummet , tom grabbarna grät och jag kunde inte prata normalt, för gråten trängde sig upp från bröstet och rakt på mina stämband, rösten var gungande i en orytm. Men allt kom ut och kärleken spreds sig snabbt genom rummet, Hårda kramar som aldrig ville släppa taget fina ord som kommer att beröra mitt hjärta genom hela mitt liv, för hur kommer det sig att människor kan älska varandra så mkt?, jag har aldrig hört så många fina ord och kommentarer på så kort tid , detta får mig att förstå att jag betydde något för dessa människor och kommer att alltid och göra det!. Denna plats blev ett andra hem för mig och kommer att alltid och vara det, eller dessa männsikor gjode det till ett hem!. men dem tvingades till att bryta för alla ville krama allla . Jag har aldrig känt en sån ren och älskvärd kärlek på samma plats , jag kommer aldrig att glömma denna tid, Rummen kommer att förändras men kärleken till varandra kommer att alltid bestå oavsett vart vi befinner oss så kommer vi att tänka tillbaka till den tid där vi var en enda stor disfunktionell kärleksfull familj!.
Lunchen glömde man bort att äta men alla dessa känslor i rummet gjorde en mätt.
Jag blev en av dem som lämnade vårat klassrum sist oh det skulle jag ha gillat i vanliga fall men nu kändes det konstigt och jag har inte riktigt fattat att nu är det slut. Jag kommer säkert att gå i några dagar fram över i en berg och dalbana av känslor, men men framtiden står nu utanför denna dörr nu är det bara för en att ta steget ut och testa dessa vingar som Hagaberg har givit en! Tack allihopa för denna tid! <3<3 Ni kommer alltid att finnas i mina tankar och böner! <3<3
Dagen började med att vakna upp och redan då kändes det overkligt att detta är våran sista dag tillsammans på skolan som klass plus med alla de andra Hagabergarna!.
Bussen ner på stan för att sedan vandra till skolan, vädret var mulet och solen sken ibland igenom molnen och man kände bara i luften att denna dag kommer att bli en bra sådan. JAg tog mig till Kapellet och möte upp En trött Tobias Ö samt Pia där stog vi och pratade om gårdagen för att sedan ta plats inne i Kapellet. Jag satte mig helt random och sedan kom Martin och satte sig brevid mig, därefter kom också Sofie och Linda där satt vi dem enda från A3, från vad jag kunde se iaf. Kören öppnade upp det hela med en gospelsång , människor höll tal , rektor höll ett också , och man får inte glömma alla de psalmer som vi sjöng, 201,199,752 och någon till ;). Martin tog ton och sjöng för hela raden för att sedan lämna över till mig på den sistnämda psalmen, yeah! den va allt en bra låt!.
När alla hade torkat sina tårar och sjungit klart så blev vi tillsagda att gå till flaggstången för att avlsuta denna cermoni genom att sjunga NATIONALSÅNGEN! tänka sig att våran skola får göra det! :D. Vi samlades sedan klassvis i våra klassrum och MArtin höll fortfarande måttet att komma föresent, hela 20 min.. Men men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge , han kom in med sångblad och diplom till oss, så efter att klassen hade gicit honom våran Present så var det dags för allsång!, "Vill ha dig i mörkrets hos mig" och " Du ger mig bra vibrationer" heeh så skulle vi få våra Diplom! Då började tårarna komma, och MArtin kunde inte sluta att prata om hur stolt han är över oss och hur mkt han kommer att sakna oss när vi inte längre kommer att vara där.
Alla hade fått sina diplom då tog jag mig i kragen och sa att nu ska ni få höra mitt sista framträdande för klassen. Jag tog upp om hur mkt jag älskar dem, och hur dem alla har varit ett ljus i mitt mörker , min fristad. Inte ett tort öga i rummet , tom grabbarna grät och jag kunde inte prata normalt, för gråten trängde sig upp från bröstet och rakt på mina stämband, rösten var gungande i en orytm. Men allt kom ut och kärleken spreds sig snabbt genom rummet, Hårda kramar som aldrig ville släppa taget fina ord som kommer att beröra mitt hjärta genom hela mitt liv, för hur kommer det sig att människor kan älska varandra så mkt?, jag har aldrig hört så många fina ord och kommentarer på så kort tid , detta får mig att förstå att jag betydde något för dessa människor och kommer att alltid och göra det!. Denna plats blev ett andra hem för mig och kommer att alltid och vara det, eller dessa männsikor gjode det till ett hem!. men dem tvingades till att bryta för alla ville krama allla . Jag har aldrig känt en sån ren och älskvärd kärlek på samma plats , jag kommer aldrig att glömma denna tid, Rummen kommer att förändras men kärleken till varandra kommer att alltid bestå oavsett vart vi befinner oss så kommer vi att tänka tillbaka till den tid där vi var en enda stor disfunktionell kärleksfull familj!.
Lunchen glömde man bort att äta men alla dessa känslor i rummet gjorde en mätt.
Jag blev en av dem som lämnade vårat klassrum sist oh det skulle jag ha gillat i vanliga fall men nu kändes det konstigt och jag har inte riktigt fattat att nu är det slut. Jag kommer säkert att gå i några dagar fram över i en berg och dalbana av känslor, men men framtiden står nu utanför denna dörr nu är det bara för en att ta steget ut och testa dessa vingar som Hagaberg har givit en! Tack allihopa för denna tid! <3<3 Ni kommer alltid att finnas i mina tankar och böner! <3<3
Kommentarer
Trackback
