parkour, my way through life

Dagen blev helt okej, Mjukträning i området. Tog mig till en lekplats som jag inte har varit vid på 2 år, man såg att allt var detsamma, inget har förändrats. Förutom att trät runt innebandyrinken har slitit ner sig och färgen på stängerna , där man hoppar upp och snurrar runt ett varv som man gjorde när man var barn. Men annars var allt detsamma. Jag började med att släppa alla tankar och bara se hindret framför mig, andas djupt, tankarna är nu helt fokuserade och ögonen släpper inte taget om hindret. Känslan av att fötterna flyger fram över asfalten är helt obeskrivlig, ett till steg , ännu ett och tillslut så stannar jag.. vänder om och går tillbaka till min startpunkt, hehe jag fick nog lite kallafötter där. Men jag samlar mig snabbt och går in för mitt andra försök, Nu gäller det. Nu lämnar jag asfalten i mer bestämda kontrollerande steg, sista steget ger mig kraften för att lämna marken och vrida mig till den perfekta vinkel för att ta mig över, jag svävar. NU är det bara handen som ska nudda plankan och vara den hävstång som ger mig den möjligheten att ta mig över. -Bamp låter sanden , jag är över och yes nu kan träningen börja på allvar.


- Rickard